Behandling av Epilepsi.

Ett flertal av de som behandlas för epilepsi får en medikamentell behandling, vilket innebär att man äter medicin för att förebygga anfallen och vissa fall bota symtomet helt. Om man har en paritell epilepsi där man noga kunnat konstaterat vilket område som är drabbat, kan man bota epilepsin med ett kirurgiskt ingrep. Om en medicinsk behandling inte skulle ha önskad effekt på ett barn med epilepsi, kan få en ketogen behandling. Ketogen kost är fettrikt och medför därför att kroppen skapar fler ketonkroppar. Ett annan alternativ till behandling är elektrisk stimulering av vegusnerven. En antiepileptisk medicin verkar genom att bromsa den onormala nervimpulsspridningen som framkallar anfallen. Detta sker genom att att medicinen bromsar nervimpulstrafiken, frisättningen av den exciterande neurotransmittorn glutamat eller blockerar dess receptorer, eller förstärker effekterna av den hämmande neurotransmittorn GABA (gammaaminosmörsyra)

När man har ett anfall går de att avbryta med med hjälp av injektion eller stolpiller, några olika alternativ är: diazepam (Stesolid®, Diazepam), klonazepam (Iktorivil®), fosfenytoin (Pentothal®)

Om behandlingen in inte skulle förhindra eller avbryta status epilepticus så induceras narkos genom injektion av tiopental (Pentothal®).

För att förebygga att man inte ska får några anfall får man dagligen äta medicin, som finns i ett flertal olika preparat. För att komma fram till vilket preparat och vilken dosering som passar patienten bäst kollar man på, anfallstypen, personens ålder, uppnådd effekt och vilka biverkningar den medför. Man eftersträvar alltid att bara helhandla patienten med en medicin men i bland behövs det en kombination av flera mediciner för att man ska bli anfallsfri. När patienten varit anfallsfri i några åt kan man testa att successivt sänka dosen och tillslut avsluta behandlingen, och detta gör man för att se om epilepsin vuxit bort, så i bästa fall är man anfallsfri.

För olika typer av anfall finns det olika typer av mediciner. Vid primär generaliserad epilepsi är använder man i förstahand oftast valproat ( Absenor®, Ergenyl, Orfiril), lamotrigin ( Lamictal®, Lamotrigin) eller etosuximid (Suxinutin®). Vid partiell epilepsi används oftast karbamazipin ( Hermolepsin®, Tegretol®, Trimolin®), lamotrigin eller oxkarbezeoin (Trileptal®).


Detta kommer att bli mitt sista inlägg om epilepsi om det är något ni undrar över är det bara att skriva en kommentar och då kommer jag antingen svara på kommentaren eller skriva ett inlägg till beroende fråga.
Hoppas att ni fortsätter att följa min blogg, för jag kommer fortsätta skriva om andra typer av sjukdomar.

Hur tar patienten det?

Trots att man genom gott alla dessa testerna, så går neurologen bedömning i första hand på hur man beskriver anfallet. För det finns inga laboratorietester som kan säga att man har eller inte har epilepsi. Oftast krävs det en längre utredning för att se ifall om det bara vet en engångsförseelse eller om det finns risk att man kan får flera anfall. Men som det skulle visa sig att man har epilepsi kan det vara svårt att acceptera beskedet att man har fått epilepsi. För de flesta människor är det en relativt okänd sjukdom och det kan göra den mer skrämmande än vad den är.

Epilepsin med för även en del förändringar i vardagen, tex så får man inte köra bil, vilket kan försvåra vardagen en hel del, detta kan även innebära att man måste byta jobb. Så det är viktigt att man pratar med sin läkare och får reda på allt om sin sjukdom.

Några saker man bör få veta är:

·      om det är fastställt att man har epilepsi

·      vad det är för typ av anfall man har

·      om det finns någon bakomliggande orsak till att man fått epilepsi

·      hur stor risken är att man får ytterligare ett anfall

·      vad man kan göra vid nästa anfall

·      om det finns något man kan göra för att minska risken

·      om man ska börja få behandling och i så fall med vad

·      vad man måste tänka på när det gäller sitt arbete

·      vilka man bör informera och vad det måste veta

·      vad man måste tänka på i hemmet, det dagliga livet och när det gäller fritidssysslor

Det är viktigt att man får svar på sina frågor.

Många som har epilepsi är rädda för att får anfall och väljer där med att avstå vissa aktiviteter. Därför är det viktigt att man frågar sin läkare om vad man bör tänka på och om man kan fortsätta sina med sin idrott eller andra fritidssysslor.

Vid de första besöken hos läkaren är det bra att ha med sig en person som står en nära för hur mycket man än vill kan man inte komma ihåg allt som sagts. Sen brukar även den närstående ha egna frågor kring vad man ska göra vid ett anfall. De kan också ge viktig information till läkaren om de har sett när man haft ett anfall.

Ofta dyker det upp frågor man vill frågor du ville ställe, men skriv då ner den så kan du ta upp det vid nästa läkarbesök. Om man skulle vilja komma i kontakt med andra som har epilepsi kan du kontakta patientförening.

Hur ställer man en diagnos?

Det viktigaste när man läkaren ska ställa en diagnos är hur patienten eller en närstående beskriver anfallet. Sen får man även genom gå en rad olika undersökningar, EEG, CT, MRT, EKG och ibland även blod prov. Alla detta undersökningarna görs för att kunna hitta en bakom liggande orsak till anfallet, men även för att vara säker på att man inte har någon annan sjukdom än epilepsi.

EEG – Elektroencefalografi.
Vad är EEG? Jo det är en teknik som man använder för att mäta hjärnas elektriska aktivitet. Eller som jag brukar skoj och säga, att man mäter sin hjärnsubstans, skämt åt sido. Man kan göra ett EEG när man är vaken, när man sover eller under en dag, så kallat långtids-EEG.  Undersökningen gör inte ont och man mår som vanligt efter den. Resultatet får men ett par veckor efter undersökningen.

Förberedelser
Innan undersökningen behöver man inte tänka på något speciellt, möjligt vis att man tvättar håret innan då elektroderna sätts fast i hårbotten. Om man ska göra ett sömn EEG bör man vara vaken natten innan så man lätt kan somna innan undersökning påbörjas. För att inte behöva hålla barn vakna hela natten, väcker man dom tidigt på morgonen istället. Man bör inte heller dricka kaffe, te eller någon annan uppiggande dryck och eftersom att du är trött bör du inte köra bil till eller från sjukhuset.

Vaken – EEG.
När man ska göra ett vaken-EEG får man halvligga med drygt 20 elektroder fästa i hårbotten. Elektroderna hålls på plats med en klibbig gel. Från dem går tunna sladdar till en EEG-apparat med tillhörande bildskärm. I slutet får man andas häftigt och titta in i en blinkande lampa.

Undersökningen tar cirka en timme.

Sömn – EEG.

Under ett sömn-EEG får man ligga och sova i en säng med elektroderna fästa i hårbotten. Undersökningen tar mellan en till två timmar.

Långtids – EEG.

Ett långtids-EEG innebär att man under något dygn får bära med sig en liten EEG-apparat i en midjeväska. Elektroderna hålls på plats med hjälp av en mössa. Man kan äta och dricka som vanligt, men man får inte duscha eller tugga tuggummi under tiden.

CT – Datortomografi ”Computed Tomograohy”

Datortomografi är en undersökning som avbildar hjärnan med en särskild röntgen, som till skillnad från en vanlig röntgen tar mer noggranna bilder. Detta gör att man kan upptäcka skador i huvudet lättare. Undersökningen tar bara några minuter och man känner inte av någon smärta.

Undersökningen
När man gör en datortomografi undersökning får man ligga på en brits som man sakta för genom en stor, ringformad öppning i datortomografen. Under själva bildtagningen följer röntgensköterskan det från ett observationsrum. Undersökningen brukar ta 5 till 20 minuter och den gör inte ont.

MRT – Magnetkameraundersökning.

Man använder magnetkameran för att för att upptäcka sjukdomar och för att följa upp behandlingar. Själva tekniken är uppbyggd på ett magnetfält och radiovågor. Detta gör att det är riskfritt att undersökas flera gånger utan att kunna få stålskador.

Undersökningen.
När man undersöks så får man ligga på en brits som man för in i en så kallad magnettunnel. Där får man ligga stilla medans bilderna tas. Undersökningen tar mellan 20 och 45 minuter och då tar man ungefär 200-300 bilder. Kamerna sköter man från ett rum intill men man kan prata med sjuk sköterskan hela tiden genom en mikrofon och högtalare.

Undersökningen känns inte, men några kan få en klaustrofobisk känsla av ligga still i den trånga tunneln. Om man skulle tycka att det är obehagligt kan man får lugnande medicin.

EKG – Elektrokardiogram.

Oftast när man gör ett EKG gör man ett vilo-EKG, det vill säga när hjärtat befinner sig i viloläge. Det man gör när man gör ett EKG är att man mäter hjärtats elektriska aktivitet. Genom detta kan upptäcka hjärtsjukdomar och störningar i hjärtrytmen.

Undersökningen.
Men får ligga ner på rygg och sen placeras små elektroder ut på bröstkorgen, handlederna och vristerna. Elektroderna kopplas sedan in i ett EKG-oscilloskop som  registrer hjärtats aktivitet. Själva undersökningen tar ungefär 10 minuter.

Hjärnans uppbyggnad.

För att veta kunna veta varför man får ett epileptiskt anfall måste man veta hur hjärnan funkar, så jag tänkte ge er en snabb genomgång om hur hjärnan är uppbyggd. 

Hjärnan är uppbyggd av miljarder nerv celler som arbetar med att skicka ut och ta i mot elektriska signaler. Alla nerv cellerna arbetar tillsammans, för att kunna kommunicera med varandra frigör de signalämnen som är olika kemiska ämnen.

En elektrisk impuls i en nervcell leder till att ett visst signalämne frigörs. Detta ämnet påverkar en receptor (en särskild mottagare) på närliggande nervcell så att den elektriska aktiviteten i dessa cellerna förändras.

Det finns många olika typer av signalämnen och receptorer. En del skapar en ökad elektrisk aktivitet i nervcellen medan den andra har en motsatt effekt. Dessa olika aktiviteterna är grunden för att man ska kunna tanka, känna höra och se.

Hjärnans olika delar.

Storhjärnan är uppdelad i fyra olika lober och de är specialiserade på olika saker:

·      Pannlobens bakre delar styr kroppens rörelser, den elektriska aktiviteten i nervcellerna i de högra och vänstra delarna av pannlobens bakre delar skapar en rörelse i motsatt kroppshalva.

·      Hjässloben är hjärnas mottagningscentral för känseln. Om det är elektrisk aktivitet i högra eller västra delen av hjässloben beror på vilken sida av kroppen som vidrör något. Denna aktiviteten gör att man upplever hur något känns.

·      Nackloben tar i mot impulser som vidarebefordrats från näthinnan i ögat till synbarken. Så  om man har elektrisk aktivitet i synbarkens nervceller innebär det att man ser det som näthinnan har registrerat.

·      Tinningloben är ett centra för minnen, känslor och luktsinne. När det är aktivitet nervcellerna kopplar det till, minnesbilder, känslo- och luktupplevelser.

Vad gör att man får ett anfall?

En frisk hjärna har men en balans mellan att nervcellerna stimuleras och att de håll tillbaka. Men om man har epilepsi finns det en obalans i hjärnas nervsystem, vilket innebär att vissa av nervcellerna är överaktiva. Det är när hjärnan förlorar kontrollen av denna överaktivitet som gör att man får ett epileptiskt anfall.

Olika typer av epilepsi

Jag har tidigare nämnt att det finns flera olika typer av epilepsi, så nu tänkte jag att jag skulle försöka att berätta lite kort om de olika typerna. För det är väldigt bra att känna till att det finns flera olika typer av anfall och inte bara dom som får kramper. Det finns två olika kategorier av epilepsi primär generaliserad epilepsi och fokala anfall. 

Primär generaliserad epilepsi.

Grand mal-anfall är den mest kända epilepsiformen i samhället och tillhör kategorin primär generaliserad epilepsi, men det finns även två andra anfalls typer som också tillhör denna kategori, det är absenser och myokloniska anfall. Nu tänkte jag berätta om dessa tre olika anfallstyperna.

Orsaken till dessa anfallen är onormalt låg anfallströskel utan påvisbara skador på hjärnan.

Tonisk-kloniska anfall.

När ett tonisk-kloniska (grand mal-anfall), utlösas blir medvetslös utan förvarning, samtidigt som man får en tonisk kramp och blir helt stel i några sekunder och man faller till marken, sedan över går kramperna till kloniska kramper, då börjar självaste ryckningarna som pågår i 30-60 sekunder, hela anfallet varar i några minuter och och övergår sedan i djup sömn.

När man sedan vaknar upp känns huvudet tungt, man har träningsverk i både ben och armar och man upptäcker att man kanske har bitit sig i tungan även kanske kissat på sig, man kan även ha slagit upp stor sår i ansiktet, händer, knän m.m. i fallet mot marken och man miss inget av anfallet och undrar oftast vad som hänt.

Om anfallet skulle på gå under en längre tid eller tätt upprepade kramper utan att personen vaknar är det tillståndet direkt livshotande, detta heter status epilepticus.

Absenser.

Absenser även kallat för petit mal-anfall, dessa anfallen har inte lika tydliga symtom som grand mal-anfall. Anfallen varar bara några sekunder, det är en frånvaroattack, man försvinner in i sig själv, bara stirrar och man svara inte på tilltal. Efteråt minns man ingenting av anfallet men man kan uppleva det som att man tappat tråden. Utan behandling kan anfalls frekvensen bli mycket hög, flera hundra absenser per dag.
Myokloniskt anfall.

Till skillnad grand mal-anfall och absenser så är man i medvetande vid anfallet och kan efter anfallet berätta hur det kändes. När man får ett myokloniks anfall så får man upprepade muskelryckningar i huvud, armar och ben. Oftast så får man ett myokloniskt anfall på morgonen, de flesta brukar uppleva liknade muskelryckningar innan de ska sova, men det betyder inte att det är ett  epileptiskt anfall.

Fokala anfall.

Fokala anfall även kallade partiella anfall orsakas utav onormala urladdningar från ett ”ärr” som följd av någon typ av hjärnskada, t.ex. missbildning, infarkt, blödning, tumör eller mekaniskt våld.
När jag pratar på ett ”ärr” menar jag en epileptisk härd, en epileptogen fokus. Epileptiska urladdningar inom ett begränsat hjärnbarksområde kallas för partiella anfall.

Enkla fokala anfall.
När man denna typen av fokala anfall är man vid fullt medvetande under hela anfallet. Hur anfallet utformar sig bros helt och hållet på vilken område i hjärnan som berörs. Anfall som beror på elektrisk överaktivitet i pannlobens bakre delar att man får ryckningar i den motsatta kroppshalvan, så om skadan är på den högra hjärnhalvan får man ryckningar i den vänstra kroppshalvan. Om anfallet istället skulle utgå från hjässloben som styr känseln i kroppen, påverkas känseln. Beroende på vilka delar av hjässloben som är inblandade kan domningar uppstår i händer, armar och ben. På ett liknade sätt upplever man anfall från synbarken i naken som synfenomen, kanske attacker då man ser ljusklot eller blinkade ljus. När man får ett anfall som utgår från tinningloben kan man uppleva korta sekvenser av bekanta minnesbilder eller luktförnimmelser. Man kan alltså ha epileptiska anfall utan att omgivningen märker det utan man upplever det bara själv.

Komplexa fokala anfall.
När man får denna typen av anfall så förlorar man medvetandet antingen helt eller bara en del av det. Anledningen till att man förlorar medvetande vid komplexa fokala anfall är att en större del av hjärnan påverkas. Under anfallet uppfattar man inte omgivningen och efter anfallet har man inget minne av det. Om man står bredvid så märker man att personen inte svarar på tilltal, möjligt viss stirrar rakt fram, greppar med handen i luften eller smackar med läpparna. Allt detta sker helt omedvetet och det är inget man kommet ihåg efter anfallet. Ett komplext anfall kan börja som ett enkelt fokalt med ryckningar i handen, känsel- eller synupplevelser innan anfallsaktiviteten sprider sig så att medvetandet påverkas.
Sekundärt generaliserat anfall.
Om aktiviteten i det komplexa fokala anfallet skulle sprida sig i hela hjärnan utlöser sig sig ett tonisk-kloniskt anfall som då kallas för sekundärt generaliserat anfall. De som hade denna stegvisa utvecklingen av ett anfall kommer oftast ihåg början av sitt anfall då man inte blir medvetslös direkt. Den delen av anfallet man känner av innan man blir medvetslös kallas för aura och är viktit att den drabbade berättar för sin läkare, för auran talar om att anfallet har en fokal inledning och inte är primär generaliserat. Varje person har sin egna aura, symtomen är oftast de samma vid varje anfall men för symtomen skiljer sig från person till person då anfallet inte startar i samma del av hjärnan. Men ändå har man svårt att beskriva vad det är man känner innan man blir medvetslös.

Epileptiskt anfall! - Vad gör jag?

Det är väldigt många som undrar vad man ska och kan göra om något får ett anfall. Så jag tänkte ta och berätta om vad man kan göra för att hjälpa en person som får ett epileptiskt anfall. Det finns många olika typer av anfall men jag tänkte inrikta mig på grand mal, som är dom största av anfallen. 


När man får ett stort epilepsi anfall så, blir man först stel, ramlar ner på golvet och får kramper (muskelryckningar), men man blir medvetslös så man känner inget. Det är väldigt vanligt att man blå i ansiktet för under kramperna försvåras och anledningen till att man blir blå är för att man inte får tillräckligt med syre. Miljön där anfallet utspelar sig kan påverkar hur farligt efter följderna av blir. För som sagt så ramlar man harmlöst till marken utan att kunna ta i mot sig i fallet. Man kan till exempel ramla ute huvudet rakt i asfalten om man har otur.

Det viktigaste är att man behåller lugnet och inte får panik, vilket är väldigt lätt hänt då det är en väldigt otäck upplevelse att bevittna ett epileptiskt anfall. För att hjälpa personen kan man lägga något mjukt under huvudet så han eller hon inte slår i huvudet i marken golvet hela tiden under kramperna och du får aldrig någonsin stoppa något i munnen personen och om det är möjligt man ska helst försöka lägga personen i stabilt sidoläge, för det är det bästa sättet för att hindra kvävning, om inte det är möjligt är det viktigt att du kontrollerar att han eller hon har fria luft vägar och kan andas. Om personen inte skulle andas tillkalla direkt ambulans och försök öppna luftvägarna. Du bör även lossa på åt sittande kläder, plocka bort farliga saker sin kan finnas runt om personen och kolla även om du kan se några synliga skador. Om det är mycket folk runt om kan du be dom gå där i från. För om du tänker dig att du själv ligga där, du vaknar till och alla bara står och kollar på dig, man känner hur alla bara kollar och man känner sig väldigt obekväm och ut tittad. 
Om anfallet skulle pågår längre än fem minuter ska du tillkalla ambulans och det ska du även göra om du inte känner personen som får ett anfall, för du kan aldrig veta om det är personens första anfall eller om han eller hon haft flera anfall innan. Men många epileptiker har ett hals smycke eller liknande med en symbol med ett litet ljus på. Du ska alltid stanna kvar hos personen, för när han eller hon vaknar kommer dom vara förvirrade och då är det din uppgift att förklara vad som hänt, "Hej mitt namn är Patrik, jag såg dig falla ihop och jag tror att du har du har fått ett epileptiskt anfall..." sen är det även bra om du frågar om han eller hon har ont någon stans och om han eller hon vill att du ringer till någon. 

För din egna säkerhet ska du aldrig ta en personen som får kramper i handen! för han/hon kommer att bryta den, om inte ännu värre krossa din hand! så det ska man helst undvika. Anledningen till det är att man blir 4 gånger så stark när man får kramper och personen man håller i handen släpper inte förens kramperna slutar och det kan ta allt ifrån sekunder till minuter. Och att stoppa dina fingrar i munnen på personen är minst lika dumt.

Vad är epilepsi?

Symbolen för epilepsi

Många tror att epilepsi är en sjukdom vilket det inte är, utan att det är ett symtom på en störning i den elektriska aktivitet hjärnans nervceller. Ordet epilepsi betyder anfall och det är ett samlingsnamn för olika former av plötsligt kortvariga rubbningar i hjärnans funktion.
När man får ett anfall kan det se ut på olika sätt, för att det finns många olika symtom, med eller utan påverkan av medvetandet, med eller utan kramper, onormal känsel (domningar), psykisk upplevelse (ångest). Muskelkramper finns det i olika typer, om man får toniska kramper, dra alla musklerna ihop sig och man blir stel och faller till marken, kloniska kramper är när musklerna växlar snabbt mellan muskel sammandragningar och avslappning. Sen finns även myokloniska, vilket är serier av snabba kortvariga ryckningar. Ett anfallen beror en hög impulsaktivitet i hjärnans nervceller. För att kunna avläsa impulserna i nervcellerna använder man sig utav ett EEG - elektroencefalografi.

Hur vanligt är epilepsi?

Epilepsi är en något man kan drabbas av när som helt i livet, störst är risken under det första levnads året och när man börjar närma sig 70 års åldern. Om ett barn får ett epileptiskt anfall under sitt första levnads år är det ofta en medfödd sjukdom eller en skada som uppstått under graviditeten. Hos äldre är den vanligaste orsaken till epilepsi stroke, men det kan även uppkomma genom demenssjukdomar. Några andra orsaker till ett anfall är hjärntumörer, infektioner av hjärnan.

Det är vanligare att en person med en utvecklingsstörning får epilepsi än en frisk person. Detta är på grund av att det finns en gemensam bakom liggande orsak till både epilepsin och de funktionsnedsättningarna han har.

Fast det är ingen som kan känna sig säker, för var tionde person får ett epileptiskt anfall någon gång i livet. Men i de flesta fallen är det bara en engångsförseelse genom ett provcerat anfall. Hög feber  hos små barn, vissa läkemedel, läkemedels- och alkoholmissbruk och särskilt plötsligt avbrytande av alkoholmissbruk är exempel på sådana provocerande faktorer, är alla exempel på vad som kan utlösa ett provocerat anfall.

I Sverige så uppskattar man att omkring 1% av befolkningen har en tendens att få upprepade epileptiska anfall och minst 60 000 av dom har epilepsi och varje år insjuknar 5000 personer. Det är vanligare att män drabbas av epileptiska anfall än kvinnor.

Lite om mig

När jag var ett halvår gammal fick jag mitt första grand mal anfall. Varför jag fick epilepsi är oklart, men mina föräldrar är helt säkra på att det är en förlossnings skada. För när jag föddes var jag helt blå, men på min apgar fick jag högsta poäng vilket jag inte borde haft, så enligt läkarna kan det inte vara en förlossnings skada. Jag är medicinerad med Hermolepsin® morgon och kväll. För min del har inte epilepsin påverkat mig och mitt sätt att leva allt för mycket har alltid kunnat göra det jag vill, förutom lumpen. Nu har jag varit anfallsfri i 3,5 år vilket känns otroligt skönt.

Om jag jämför mig med några av mina vänner som också har epilepsi så är de mycket försiktigare och tänker efter innan de gör något. De är mycket mer osäkra i sig själva än vad jag är, för om jag vill göra något så gör jag det,  jag tänker inte låta min epilepsi hindra mig från att leva livet precis som en frisk person. Men den dagen olyckan är framme får jag ta konsekvenserna då.

Vissa av mina vänner har haft dagliga anfall i form av absenser andra har grand mal precis sin mig.  Idag så är vi alla anfallsfria under behandling och vi får lov att  körkort. Vilket vi alla fruktat att vi inte skulle få lov att göra.

Jag har aldrig fått ett anfall under medicinsk behandling, fast så fort vi har trappat ner och gjort ett försök för att se om det har vuxit bort har jag fått ett anfall. Idag har jag beslutat mig för att inte riskera att få fler anfall så jag ska äta min medicin resten av livet.

När jag fått ett anfall har jag alltid svimmat av direkt, så jag har aldrig kännt av det anfallet. För utom det senaste anfallet jag hade. Det börja med att jag fick en  tonisk kramp och föll ihop mot marken, sen när jag låg där på marken började de kloniska kramperna och då kände jag hur varenda  muskelkramp, men den värsta smärtan vad det psykiska i huvudet, det kändes som att någon tryckte in en gaffel i huvudet på mig och rörde om, och sen tillslut så blev jag medvetslös. Efter anfallet har jag inget minne av anfallet, men det går att kommunicera med mig. Fast efter åt kommer jag inte ihåg att jag pratar med personen.

Mitt senaste anfall tror jag var ett, sekundärt generaliserat anfall, detta tror jag då jag kommer ihåg inledningen av mitt anfall och det har jag aldrig gjort från mina tidigare anfall.

Kommer även att skriva mer om vad epilepsi är och även lite kort om hur man kan hjälpa någon som får ett anfall.