När jag var ett halvår gammal fick jag mitt första grand mal anfall. Varför jag fick epilepsi är oklart, men mina föräldrar är helt säkra på att det är en förlossnings skada. För när jag föddes var jag helt blå, men på min apgar fick jag högsta poäng vilket jag inte borde haft, så enligt läkarna kan det inte vara en förlossnings skada. Jag är medicinerad med Hermolepsin® morgon och kväll. För min del har inte epilepsin påverkat mig och mitt sätt att leva allt för mycket har alltid kunnat göra det jag vill, förutom lumpen. Nu har jag varit anfallsfri i 3,5 år vilket känns otroligt skönt.
Om jag jämför mig med några av mina vänner som också har epilepsi så är de mycket försiktigare och tänker efter innan de gör något. De är mycket mer osäkra i sig själva än vad jag är, för om jag vill göra något så gör jag det, jag tänker inte låta min epilepsi hindra mig från att leva livet precis som en frisk person. Men den dagen olyckan är framme får jag ta konsekvenserna då.
Vissa av mina vänner har haft dagliga anfall i form av absenser andra har grand mal precis sin mig. Idag så är vi alla anfallsfria under behandling och vi får lov att körkort. Vilket vi alla fruktat att vi inte skulle få lov att göra.
Jag har aldrig fått ett anfall under medicinsk behandling, fast så fort vi har trappat ner och gjort ett försök för att se om det har vuxit bort har jag fått ett anfall. Idag har jag beslutat mig för att inte riskera att få fler anfall så jag ska äta min medicin resten av livet.
När jag fått ett anfall har jag alltid svimmat av direkt, så jag har aldrig kännt av det anfallet. För utom det senaste anfallet jag hade. Det börja med att jag fick en tonisk kramp och föll ihop mot marken, sen när jag låg där på marken började de kloniska kramperna och då kände jag hur varenda muskelkramp, men den värsta smärtan vad det psykiska i huvudet, det kändes som att någon tryckte in en gaffel i huvudet på mig och rörde om, och sen tillslut så blev jag medvetslös. Efter anfallet har jag inget minne av anfallet, men det går att kommunicera med mig. Fast efter åt kommer jag inte ihåg att jag pratar med personen.
Mitt senaste anfall tror jag var ett, sekundärt generaliserat anfall, detta tror jag då jag kommer ihåg inledningen av mitt anfall och det har jag aldrig gjort från mina tidigare anfall.
Kommer även att skriva mer om vad epilepsi är och även lite kort om hur man kan hjälpa någon som får ett anfall.
