Jag kommer till Kungsbacka efter att varit och tränat, tar vägen om Lilla Amandas som är ett gatukök som för köpa en 150 grams hamburgare med ost och bacon. Under tiden del till lagas står jag och pratar med biträdet om hur dagen varit m.m. Sen går jag in på pressbyrån och sätter mig på samma bord som jag alltid sitter och på andra sidan sitter en annan kille. Social och artig som jag är så säger jag tjena, han kollar på mig tänker lite och sen kommer den klassiska frågan.. känner jag dig? Vilket han inte gjorde.. men så han blev lite förvånad att jag satta mig vid bordet då det fanns fyra andra lediga bord, men framföra allt att jag hälsa. Så jag förklara att jag tycker det hör till att hälsa när man sätter sig vid någon och så vi satt men han var social och trevlig som de flesta är men ingen vågar prata med någon dom inte känner. Vi prata om om det mesta, träning, att våga ta risker som kan innebära att man skadar sig ( t.ex. lära ett nytt trick med skateboard då han var skejtare), kost, alkohol men framför allt prata vi om hur fega svenskar är när det kommer till att ta kontakt med andra personer som man inte känner och även mycket annat. Tror de flesta känner igen sig i detta, man går på bussen sätter sig på ett säte lägger upp sin väska på det andra för att ingen annan ska sätta sig där och sen står det en person bredvid sätet men vågar inte fråga om han eller hon får lov att sitta där. Man försöker undvika kontakt med nya människor. Fast sen har vi ju även alkoholen, som gör att man pratar med allt och alla till och med en lyktstolpe om man fått tillräckligt i sig. Varför ska det vara så här? För åker men utomlands så sitter alla och prata med alla, men här i Sverige undviker vi att prata med folk.. helst grannen som man möter i trappan eller på gatan minst sju dagar i veckan och bott bredvid i över tio år. Men folk drar sig för att prata med andra, tänk om han inte vill prata? tänk om hon är otrevlig? tänk om jag stör? tänk om...? tänk om...? Du ser en snygg tjej eller kille och du sitter och tänker tänk om han eller hon skulle komma fram och prata med mig? Hon/han reser sig går mot dig, ditt hjärta slår snabbare och sen kommer sucken när hon/han bara går förbi. Varför inte ta steget och våga gå fram och prata med personen i första lägget? Man behöver inte vara på krogen för att prata med folk.. oftast får man bättre respons om man pratar med någon nykter en onykter. Här har vi ett annat exempel, du är på krogen du pratar med en riktigt snygg tjej/kille nu pratar mycket och länge men ni byter inte nummer men två dagar senare ser ni varandra i mataffären och då går ni förbi varandra utan att säga hej. För nu är du osäker på om hon/han ens kommer ihåg dig vilket gör att du inte vågar säga "Hej, allt bra med dig?" och där gick man miste om en vän eller kanske även sin kärlek.
Men tyvärr är det även alldeles för många som kollar på en som att man vore dum i huvudet om man pratar med någon som man inte känner. Fast det bros på att vi svenskar är alldeles för mesig när det kommer till att prata med varandra. Alla kan prata med alla på krogen men när man kommer utanför för krogens portar är tydligen alla jätte farliga. Så jag tycker att alla borde försöka prata med någon man inte känner för att det är väldigt trevligt och oftast har man även en del gemensamt. Nu säger jag inte att man ska prata med allt och alla, men man behöver inte sitter och gömma sig och tänka hoppas att ingen ser mig.
